henryascher

Vaknar strax före 7 och inser att jag faktiskt sovit förvånansvärt bra! Det är en otroligt vacker morgon. Långt borta anar man en ö med höga berg i dimman. Vi närmar oss och går alldeles intill ön som heter Amorgos och är känd från 80-talsfilmen Deep Blue som spelades in där. Bergen stupar brant och lite ogästvänligt i vattnet. Det är verkligen vackert. Havet är djupt och alldeles blått.

TV4 sänder direkt via satellit till Nyhetsmorgon. Sedan frukost med kaffe. Dagen fortsätter med spännande samtal och mycket sol. P1-morgon sände en debatt. De ringde mig igår kväll och frågade om jag ville vara med. Det var ju lite osäkert med mobiltäckningen och de hörde inte av sig. Idag får jag SMS om att Dror var med istället. Ämnet skulle vara om inte Ship to Gaza bara är en provokation? Jag undrar vem som formulerat frågan och vilken position den personen tar? För en Gazabo måste denna fråga vara mycket märklig. Men de kanske inte räknas…

Jag minns ett tillfälle för flera år sedan då jag var inbjuden att prata i Betlehemskyrkan i Göteborg. Jag visste inte att det fanns väldigt skarpa motsättningar inom kyrkan om Israel-Palestinakonflikten. Jag berättade om livet under ockupation och effekterna av murbygget genom att förlägga muren och ockupationen till Göteborg. Efteråt bad en man om ordet.

”Om jag skulle riskera att sprängas av bomber på spårvagnen skulle jag vara glad om det fanns en mur i Göteborg”, sa han. Innan jag hann tänka ut något att säga svarade en ung kvinna.

”När du säger att du skulle vara glad över en mur, Vilken sida av muren tänker du dig att du befinner dig på då??”

Jag skämdes nästan över hennes svar. Det är ju alltid så självklart att vi alltid är på rätt sida. Alltid! Det är liksom förutsättningen, det är också så jag oftast tänker rent reflexmässigt.

Senare intervjuas jag av TV4, först direkt via satellit i en nyhetssändning., sedan i Nyhetskanalen Sändningen avbryts då båten rullar till och man tappar kontakten med satelliten. Sedan blir det en längre intervju som ska klippas och skickas med satellit. Kim och Ulf intervjuas på liknande sätt.

Kim berättar under intervjun att hon nyligen var i Chile. Hon föddes och bodde där tills hon var 9 år. Vid besöket såg hon en utställning om stödet till Chile efter kuppen och hur mycket det betydde för människor. Bl.a. fanns material från Chilekommittén. Denna erfarenhet hade stärkt hennes beslutsamhet att följa med Ship to Gaza och betydelsen av aktionen för Gazas befolkning.

Jag stod bredvid och lyssnade på intervjun med Kim och mindes den jättelika demonstrationen mot tennismatchen i Båstad mellan Sverige och Chile efter kuppen. Vi fick rapporter om hur människor som såg mathen på kaféerna i Chile jublade då de hörde talkörerna tränga igenom.

Det betydde något den gången. Och det gör det nu också.

Jag pratar med G som berättar om tidigare försök att bryta blockaden. Han berättar om tio tillfällen, jag vet inte om det finns fler. De första fyra, från 2008, lyckades komma igenom. Själv var G med på en av de förstas två båtarna som tog sig igenom och som välkomnades av tusentals Gazabor.  Efter Israels krig mot Gaza 2008-9 har man inte kommit igenom. En båt blev rammad, två har stoppats och två har tagits över och passagerarna greps, misshandlades eller deporterades. En av båtarna var libysk och en libanesisk.

Båtresan är otroligt vacker. Havet är djupblått och olika öar dyker upp i fjärran och passerar. ”Dolphins” ropar någon och så ser vi några delfiner som leker sig förbi båten en liten stund. Dagen är lugn och avslappnad och ger utrymme för samtal med några av de många spännande människor som finns ombord. Ska återkomma till det. Plötsligen hinner vi ikapp Sofia, den ”svenska” lastbåten som går betydligt långsammare. Vi saktar ned och lägger oss nära. Dror står i fören och spelar på sin saxofon. Alla står på däck och hejar, hurrar och vinkar. Så ökar vi farten och fortsätter till Rhodos.

På kvällen kommer vi fram. Rhodos är omgärdad av en gammal mur och man ser en massa kastell och slott. Vi blir körda till ett hotell. Ulf Carnesund och jag bestämmer oss för att dela ett rum. Jag tvättar och tar en fantastiskt efterlängtad dusch. Vi blir erbjudna en sightseeingtur och trots att det är frestande tackar vi nej för att äta, gå till ett internetcafé för att skicka e-post, dagbok och bilder. Det visar sig att internetcaféet är Kafé Kringlan, ett inte så exotiskt svenskt internetkafé och restaurang. De har livespelning och det går knappt att göra internetärenden oc definitivt inte att Skypa. Undrar när vi nästa gång kommer åt internet. Mailar dagbok och lite bilder.