25 maj
Vaknar strax före åtta. Tar en dusch och undrar när det blir möjlighet nästa gång. Frukost med tomat, timjan, olivolja, fetaost, kokt ägg, bröd, kaffe och ett glas mjölk. D går till jobbet, dottern har redan gått till skolan för sitt prov. Tar avsked av E och åker taxi till båten i Pireus. Trafiken går långsamt på Pireus smala gator men jag är framme tio i tio.
Båten är fint smyckad med flaggor och banderoller. Den heter Sfendoni som betyder The Arrow, pilen. Ny avgångstid annonseras till kl 12 GMT. Det senare får jag förklarat betyder Greek Maybe Time.
Igår sände TV4 två olika inslag som man kan se på http://www.nyhetskanalen.se/1.1651149/2010/05/24/fornodenheter_skippas_till_gaza . Stefan Berg berättar att den progressiva israeliska tidningen Ha’aretz idag på ledarplats kräver lättnader i blockaden mot Gaza http://www.haaretz.com/print-edition/opinion/taking-gaza-seriously-1.292075 . Det är ju verkligen et stort framsteg.
Övriga svenskar som ska med denna båt anländer: Ulf Carnesund från Broderskap, Amil Sarsour och Kim Aguayo. Ordnar medicinerna tillsammans med en palestinsk ortoped som bor i Grekland och som också ska följa med. Sedan blir det en väntan som blir allt längre. Tar en kaffe på det närliggande caféet, kollar e-posten via det trådlösa nätverket där, handal lite förnödenheter på en supermarket, äter lunch på caféet och kollar mer e-post. Vi hör att Sofia är på väg. Vår bår går betydligt snabbare så vi kan starta senare. Så lyfter vi ut allt bagage från båten till kajen för att lyfta ombord det en och en igen, detta som en säkerhetskontroll.
Vid 16.30-tiden avgår båten men bara för att åka ett par hundra meter längst ut på piren. Där tar det igen tid. Passkontroll ska göras och det visar sig att vi är för många på båten. Några greker som inte var föranmälda måste gå av. Det blir en del diskussioner om jag förstår det rätt. Passkontrollen drar ut ordentligt på tiden. Men till sist, till sist kastar vi loss klockan 20.45 lokal tid!
Resan ut från Pireus är makalöst vacker i solnedgången. Speglingarna från en nästan full måne glimrar i sjön. Stjärnorna tänds och det svalnar av. Efter en stund hittar jag Jamil. Han sitter och ler och är lycklig. Ship to Gaza är på väg. Jag ser genom honom hur viktigt detta måste vara för en palestinier.
Det är primitiva förhållanden på båten. Vi är drygt 50 personer, alltför få toaletter och alltså inga duschmöjligheter. Det finns 25 kojplatser. Vi får undan bagage så att man kan lägga ut madrasser på golvet. Själv ligger jag på en av sofforna i Antons sovsäck (tack Anton för lånet!) med mitt sidenlakan från Hanoi, öronproppar och den uppblåsbara kudden jag tack och lov köpte på Landvetter.
