henryascher

Detta är mitt tal vid manifestationen för tolerans, mångfald och solidaritet i Göteborg idag i samband med invigningen av moskén:

”Aldrig mer!” Så ekade de överlevandes förtvivlade rop över världen efter andra världskrigets slut. Mellan 55 och 60 miljoner människor hade dödats, 10 gånger Sveriges befolkning hade dödats, som en följd av nazismens härjningar. Aldrig mer nazism, aldrig mer rasism, aldrig mer främlingsfientlighet! Världen hade fått nog av deras människofientliga hat och våld.

Min familj var bara en i en ändlös mängd drabbade. Min mamma hade flytt med sina föräldrar och farföräldrar från Berlin. Min pappa hade kommit som artonåring till Sverige. Hans föräldrar och lillasyster vägrades inresa. Pappa och hans kusin som var 9 år gammal, var de enda som överlevde. Hela pappas släkt utplånades i koncentrationslägren.

Aldrig mer nazism, rasism och främlingsfientlighet!  Men vad händer idag, 65 år senare? Främlingsfientligheten växer igen. Idag demonstrerar nazister på Göteborgs gator. Idag sitter främlingsfientliga partier i riksdagar och parlament runt om i Europa. Idag lyfter etablerade partier, regeringar och statschefer ängsligt fingret i luften och följer inställsamt med högervinden.

Samma typ av föreställningar som tog livet av mina släktingar och miljoner andra har återkommit. Idag riktas de i första hand riktat mot muslimer, romer och resande. Men också antisemitismen tycks öka idag.

Vad ska vi göra? Det finns en skillnad, en viktig skillnad, idag mot då: vi kan lära av historien. Vi har en kunskap vi kan dra lärdomar ifrån. Vi vet vad nazism och främlingsfientlighet leder till. Vi har varit med om det en gång.

Samtidigt finns det all anledning att varna för förenklade paralleller. Det finns likheter men det finns också skillnader. Man måste vara klok om man lär sig av historien.

SD har lärt av historien! De har sina rötter i den nazistiska rörelsen, den som idag — denna dag, som är FN:s världsdag för kulturell mångfald — demonstrerar för intolerans och enfald. Men SD är lite smartare. De ser vad som har förutsättningar att gå hem och paketerar sitt människofientliga och hatiska budskap i en aptitlig förpackning. De har lämnat uniformerna, de har lämnat stöveltrampet, de undviker heilande och liknande. De har blivit prydliga, slipsklädda och ibland till och med vältaliga.

Medan nationalsocialisterna kallade sig socialister för att vinna 30-talets arbetare så kallar sig Sverigedemokraterna för demokrater, något som går bättre hem idag.

Men de är ju demokratiskt valda – måste man inte acceptera dem då? Nej faktiskt inte. Demokrati är en form för beslutande, inte en garanti för kloka beslut. Nazisterna i Tyskland tog faktiskt makten i ett demokratiskt val, sedan avskaffade de demokratin. Men om de inte gjort det, om de fattat ett demokratiskt beslut att utrota Europas alla judar, hade då det beslutet varit mer acceptabelt för det? Naturligtvis inte! SD måste behandlas det främlingsfientliga parti det är oavsett om de sitter i riksdagen eller inte.

65 år efter nazismens förödande framfart tvingas vi återigen ställa oss frågan: hur ska vi kunna bekämpa nazism och rasism i vårt samhälle?

Jag tror det är viktigt att vi ser skillnaden mellan SD:s rasistiska politik, deras parti, deras ledare, deras representanter och de frustrerade människor som röstar på dem.

Dagens Sverige är ett hårt och våldsamt samhälle. Men mot det verkliga våld som de flesta idag lider under hjälper inte fler poliser. Våldet utövas av samhället och utgörs av tilltagande orättvisor och klyftor. Medan de 10 % rikaste i Sverige under de senaste 20 åren blivit över 55 % rikare har de 10 % fattigaste förlorat 1/3 av sin redan låga inkomst. Vart 8:e barn är fattigt. Det lär inte finnas något land i världen där ojämlikheten ökar så kraftigt som i Sverige. Sverige har blivit ett rått och brutalt samhälle!

I detta Sverige framställer sig Sverigedemokraterna som ett alternativ för alla som längtar tillbaka till ett tryggt folkhem. Men var lägger de ansvaret för regeringens orättvisa politik, för EU:s orättvisa politik, för företagsnedläggningar, arbetslöshet och ekonomisk kris?

Ja, inte lägger de ansvaret på regeringen, inte på EU, inte på G20-länderna, inte på riskkapitalbolagens spekulationskapitalister, inte på de 10 % rikaste i Sverige som berikat sig alltmer på Sveriges fattigas bekostnad. Inte lägger de ansvaret på de som är ansvariga eller de som har makten. Man lägger ansvaret hos de som är ännu mer maktlösa, ännu mer utsatta, ännu mer utnyttjade! De ställer pensionärernas nedskärningar inte mot storföretagens, vapenindustrins, elbolagens och bankernas mångmiljardvinster utan mot samhällets kostnader för asylsökande, människor som flytt från krig och våld, där svenska vapen och soldater i många fall medverkar, människor som lever på 61 kronor … per dag! (Det är vad dagpenningen för en vuxen asylsökande är.)

Även om SD gärna framställer sig som ett parti kritiskt mot makten så är de i själva verket fullständigt ofarliga för de makthavare som är de verkligt ansvariga för dagens hårda och brutala Sverige. De försöker splittra människor som har ett gemensamt intresse av att göra någonting åt orättvisorna. Därför kan de aldrig vara en lösning utan är i högsta grad en del av problemet!

SD:s syndabockspolitik är på många sätt klassisk och mycket lik den som nazisterna använde sig av mot bland annat judar på 30-talet, den politik som bland annat tvingade mina föräldrar att fly till Sverige.

Det finns goda skäl att protestera mot orättvisor i Sverige. Men Sverigedemokraternas väg är en hatets och splittringens väg, en syndabockstänkandets väg. Den vägen kan bara leda till ökade orättvisor. Men det finns andra vägar. Det handlar om enighet i stället för splittring. Det handlar om tolerans, mångfald och solidaritet, just det vi idag demonstrerar för.

Var det något jag lärde mig från min resa med Ship to Gaza och Frihetsflottiljen för precis ett år sedan så var det just detta. Hundratals svenska Ship to Gaza-aktivister, tillsammans med andra internationella solidaritetsorganisationer, med hundratals resenärer och hundratusentals demonstranter över hela världen, tillsammans lyckades vi! Tvärs över nationsgränser, åldersgränser, etniska gränser, religionsgränser, tvärs över alla dessa påstådda omöjliga hinder så lyckades vi få iväg båtar, en Frihetsflottilj. Vi lyckades sätta en sådan press på världens ledare att de för första gången, efter fyra års israelisk blockad, var tvungna att kräva att den skulle upphöra. Israel tvingades lätta åtminstone en liten aning på förtrycket mot Gazas befolkning.

Erfarenheterna från Ship to Gaza — och erfarenheterna från vårens uppror i Nordafrika — kan lära oss något viktigt. När vi slår oss ihop och kämpar tillsammans, tvärs över nationella och kulturella gränser, då blir vi en kraft som kan bekämpa orättvisor och förändra världen till en bättre plats att leva på.

Idag demonstrerar vi för tolerans, mångfald och solidaritet. Med oss i våra led finns också mina döda släktingar, de jag aldrig fick lära känna, de sex miljoner judar, de en miljon romer och resande, de fackföreningsledare, socialdemokrater och kommunister, de handikappade och utvecklingsstörda, alla de som dödades i koncentrationslägren.

Med oss idag finns de mer än 55 miljoner som dödades i andra världskriget och alla de som överlevde den tidens fasor.

De ropar till oss: ”den som inte lär av historien tvingas genomlida den igen”.

Aldrig mer!