Tisdag 28 juni, Aten

Man häpnar verkligen över allt som händer här i Aten. Å ena sidan hela den grekiska kampen, de folkligt förankrade protesterna mot det genomkorrumperade politiska systemet med besuttna makthavare som skor sig på befolkningens bekostnad och den rörelse, inte minst synlig på Syntagmatorget, kring nödvändigheten av en förändring, ett nytt ekonomiskt system, en ny demokrati som lever upp till begreppets betydelse: folkstyre. Och dessa protester som inte bara hotar de grekiska makthavarna utan också de europeiska som har byggt sin EU-koloss uppifrån utan förankring underifrån. Man tycks helt enkelt ha "glömt" demokratin, den folkliga förankringen... Men där, på torget och i Pireus hamn bland Erik Helgesons kamrater, där skapas den verkliga demokratin. Där anar man det nya Europas framtid, betydligt mer hoppfull än de genomkorrupta sexförbrytarnas och mutkolvarnas maktfullkomliga välde som idag kallas för "demokrati".

Idag och imorgon är det generalstrejk. Jag har inte hunnit uppleva så mycket av demonstrationerna men tårgasröken lär ligga tjock över Syntagmatorget. Imorgon lär det bli än större protester.

 

 

Å andra sidan pågår Frihetsflottiljens strid mot Israels blockad av Gaza för fullt trots att vi inte lämnat hamnen med våra båtar. Vi har varit framgångsrika och vunnit viktiga segrar redan: Byggmaterialet som Israel för första gången släpper igenom, mediciner tillåts passera från Västbanken och för första gången släpper Israel igenom politiker för att besöka Gaza. Tyskland utrikesminister får komma in efter att många andra stoppats.

Samtidigt är det fullständigt häpnadsväckande att iaktta den israeliska regeringens alltmer desperata panikagerande inför Frihetsflottiljens avfärd. På alla upptänkliga sätt försöker de stoppa oss! Och ju mer de försöker, desto värre skjuter de sig i foten. Nethanyahu hotar varje journalist som följer med flottiljen med långvariga fängelsestraff och 10 års bannlysning från Israel. Och framstår genast som helt i klass med Khaddaffi, Mubarak och Assad. Reaktionen: Flera amerikanska media har anmält att de vill följa med, bl.a. New York Times, CNN och förstås Democracy Now. Till och med Fox vill följa med ombord!

Vidare hotar den israeliska regeringen med våld, anklagar oss för att ha kemiska vapen ombord, att vilja döda israeliska soldater och så vidare. Den israeliska tidningen Haaretz avslöjar att Israel producerat falska videor för att smutskasta flottiljen, t.ex. en där en "amerikan" påstår att han som homosexuell inte får delta. Personen som intervjuas visar sig dock vara israel... Vidare är nyheten om att Röda korset inte situationen i Gaza bra författad av IDF, israeliska militären... Röda korsets egen rapport säger något helt annat!

Igår kväll upptäckte så våra dykare att propelleraxeln till vår grekiska-norsk-svenska passagerarbåt Juliano sågats av och förstörts! Detta är ju en sabotageaktion som om den utförts av israeliska agenter på främmande lands territorium måste betraktas som en terrorhandling och ett krigsbrott.

 

 

Detta är inte förvånande. Den israeliska regeringen har upprepade gånger sagt att man ska stoppa oss från att avsegla. De kommer att försöka med sabotage. att, tillsammans med USA och kanske andra stater, fortsätta sätta press på Grekland att hindra oss med överdrivna inspektioner eller andra metoder. Kanske kommer de att försöka plantera saker ombord de kan använda emot oss. Och de har hotat med att attackera oss direkt om vi lämnar hamn.

Ibland har jag svårt att tro på det jag nu ser framför mig. En hel stats regering, en av världens militärt mäktigaste stater, agerar med all den politiska kraft den kan mobilisera. Den beter sig som om den utsätts för ett dödligt hot, ett hot mot sin existens. Men regeringen tycks fullständigt vilsen, förvirrad och för varje åtgärd den vidtar bygger den in sig själv bakom allt högre murar. För vad är det den kämpar mot? En liten ynklig gräsrotsrörelse som uttalat upprepar att den kommer utan vapen med fredliga icke-våldsavsikter för att leverera byggmaterial, kulturhus, fotbollar, brev och teckningar från barn och sjukvårdsmaterial till ett utsatt folk.

Vad är hotet? Vari ligger faran? Vem har skäl att uppleva detta som provocerande?

Det tycks som om det största hotet för Israel är just exakt precis detta. Att vi vägrar använda våld. Att vi som valspråk har "Stay Human". Att vi utgår ifrån mänskliga rättigheter, de rättigheter som i stor utsträckning växte fram ur erfarenheterna av Förintelsen. Det är därför man lägger så mycket möda på att försöka finna bevis på att vi ändå kommer att använda våld. För om vi gör det, då vet IDF precis vad de ska göra. Då har de inga problem att slå till och vinna.

Men vårt icke-våldsmotstånd tycks för den israeliska regeringen vara livsfarligt. De kan inte hantera det. De vet inte hur de ska göra. Vi vet det. Vi vet att i det ögonblick vi skulle använda våldsmetoder har vi förlorat allt. Det är därför vår flottilj är, med Henning Mankells ord, en fredsförklaring och inte en krigsförklaring. Det är därför vi i den deklaration varje passagerare måste underteckna förbinder oss att följa icke-våldsprinciperna. Och det är därför den israeliska regeringen måste förfalska "bevisen" för att vi i själva verket har en dubbel agenda...

Gårdagens presskonferens var en mäktig tillställning med många av flottiljens deltagare bidrog med fantastiska tal (se http://www.youtube.com/user/GazaHumbleOne - p/u). Bland andra talade Alice Walker och jämförde kampen mot blockaden av Gaza med medborgarrättsrörelsen i USA. Robert Lovelace, ledare för Kanadas ursprungsbefolkningar, talade om kolonialismens betydelse och Henning Mankell jämförde med antiapartheidkampen.

I samband med presskonferensen återsåg jag flera av de viktiga vänner för liver jag fick under förra årets Ship to Gaza: Khaled, palestinier från USA, doktor Khaled, min palestinske kollega som lever i Aten och Theodoros, vår fantastiske kapten. Det var verkligen en stark upplevelse att möta dem igen!

På kvällen talade bland andra Dror Feiler på Syntagmatorget om Ship to Gaza. Vi fick mycket starkt stöd.

Ännu vet vi inte när vi åker. Men en sak är säker. Vi är en dag närmare avresan. Och en dag närmare Gazablockadens slutliga upphörande...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0